bloggofamadman

Ja, hon var bara 16 år men sedan när hösten kom och jag fick syn på henne på en gata där vi möttes så bestämde jag mig. D skulle få bära eller brista ansåg jag. Jag vände om och följde efter henne. Hon skulle handla skolgrejer. Jag gick in och började prata med henne (jag var/är inte så där jättesäker på mig själv när jag pratar med någon jag tycker mycket om) men jag fick iaf fram att jag ville gå på bio med henne eller hitta på nåt annat kul. Hon kunde välja själv om hon ville något annat men bio var bra tyckte hon och menade att d skulle nog gå bra. Jag svävade som på moln den dagen och var och berättade vad som hade hänt för folk och fä. Jag tror att mina föräldrar tyckte jag var verkligt lätt att leva med under den veckan för jag var glad och och snäll hela tiden.
Jag hade dock ett problem jag visste inte riktigt hur jag skulle få kontakt med henne så att hennes bror inte fick reda på nåt. Jag ville inte att han skulle veta nåt ifall att d visade sig att d var ett misstag och d skulle väl ändå komma fram förr eller senare. Chansen uppenbarade sig när jag blev tillfrågad om jag ville komma över och spela lite spel till hennes bror. Jag tog chansen och d var jackpot tänkte jag för hon var hemma men hennes föräldrar var borta. Det betydde att bara brodern gick på wc eller nåt annat som tog hans uppmärksamhet skulle ge mig chansen att tala med henne igen och bestämma något.

D här verkar bli en lång historia, nu kan man ju undra varför den heter psykologi men jag kommer väl till det så småningom när jag förklarat hela bakgrunden.
Del 3 dyker väl upp om ett tag
MVh MADMAN