Nöjd med sig själv
Det här jag skriver nu kommer kanske att vara oläst i evig tid eller så kommer det att finnas någon som läser det begrundar det och svarar. Eller en tredje som läser det och bara tycker det är skit.
Jag har funderat länge, mina kompisar är hela tiden på mig om att jag inte stöter på tjejer utan verkar vara rätt passiv. Det är inte det att jag är gay eller någonting annat jag har bara svårt att tända på kvinnor. Jag har tänt på kanske 16 kvinnor/tjejer i hela mitt liv. Jag har stora krav på fysisk skönhet för att jag överhuvudtaget skall bry mig om att prata med dem. Missförstå inte jag snackar gärna med alla kvinnor som kommer i min väg och som vill konversera men jag har inget intresse att få dem i säng. Jag har typ varit förälskad kanske 3 eller 4:a gånger i mitt liv och jag är nästan 30. De jag har fallit för har varit oerhört vackra med en personlighet som jag har gillat (alltså det är inte bara utseénde som spelar någon roll). Jag har diskuterat det här till leda och säger som så. Jag lär väl dö singel och ensam men det skiter jag i för jat kommer inte att kompromissa. Jag är en svår typ att leva med och kan vara rätt elak och hård om jag ogillar någon och därigenom om jag inte älskar personen i fråga utan bara tar någon för att de vill ha mig eller för att jag tycker att personen passar så kommer det inte att bli rätt. Jag vill inte såra någon alls i mitt liv utan jag vill vara nöjd med mig själv och min partner och kan jag inte vara det så får det vara.
Jag är nöjd med mig själv just nu för skulle jag inte vara det så hade jag inte sett någon orsak att fortsätta leva detta liv som jag nu lever då hade jag gjort slut på allt för länge sedan. (De tankarna har funnits förut men är inte längre så aktuella). Min kompis frågade lite skämtsamt att va händer om du sänker dina krav kommer du att hamna i helvetet då. Jag svarade "Det skulle man väl kunna säga men förhoppningvis himlen". För det är någonting jag står för att om mina krav börjar förändras och jag anser att jag får "nöja" mig med någon då skall jag inte leva längre. Det är ett löfte som jag avgett mig själv. Jag vill inte drabba någon med min personlighet som alltså kan vara oerhört taskig om jag inte älskar någon och jag kan vara svår ändå så hon måste älska mig tillbaka också.
The Madman
Jag har funderat länge, mina kompisar är hela tiden på mig om att jag inte stöter på tjejer utan verkar vara rätt passiv. Det är inte det att jag är gay eller någonting annat jag har bara svårt att tända på kvinnor. Jag har tänt på kanske 16 kvinnor/tjejer i hela mitt liv. Jag har stora krav på fysisk skönhet för att jag överhuvudtaget skall bry mig om att prata med dem. Missförstå inte jag snackar gärna med alla kvinnor som kommer i min väg och som vill konversera men jag har inget intresse att få dem i säng. Jag har typ varit förälskad kanske 3 eller 4:a gånger i mitt liv och jag är nästan 30. De jag har fallit för har varit oerhört vackra med en personlighet som jag har gillat (alltså det är inte bara utseénde som spelar någon roll). Jag har diskuterat det här till leda och säger som så. Jag lär väl dö singel och ensam men det skiter jag i för jat kommer inte att kompromissa. Jag är en svår typ att leva med och kan vara rätt elak och hård om jag ogillar någon och därigenom om jag inte älskar personen i fråga utan bara tar någon för att de vill ha mig eller för att jag tycker att personen passar så kommer det inte att bli rätt. Jag vill inte såra någon alls i mitt liv utan jag vill vara nöjd med mig själv och min partner och kan jag inte vara det så får det vara.
Jag är nöjd med mig själv just nu för skulle jag inte vara det så hade jag inte sett någon orsak att fortsätta leva detta liv som jag nu lever då hade jag gjort slut på allt för länge sedan. (De tankarna har funnits förut men är inte längre så aktuella). Min kompis frågade lite skämtsamt att va händer om du sänker dina krav kommer du att hamna i helvetet då. Jag svarade "Det skulle man väl kunna säga men förhoppningvis himlen". För det är någonting jag står för att om mina krav börjar förändras och jag anser att jag får "nöja" mig med någon då skall jag inte leva längre. Det är ett löfte som jag avgett mig själv. Jag vill inte drabba någon med min personlighet som alltså kan vara oerhört taskig om jag inte älskar någon och jag kan vara svår ändå så hon måste älska mig tillbaka också.
The Madman
Kommentarer
Trackback